Jag och Emilia och Mio 

Solar efter badet. 

Tapas inköpt på den lokala marknaden. 

På tivoli. Emilia fick åka själv då varken Jens eller Mio är förtjust i karuseller. Och jag åker inte när jag är gravid.  

Min man. 

 

 

Midsommar firande på en norsk restaurang där en av våra vänner jobbar. 

 

På tivoli igen. 

 

 

Mio vann en halsduk.  

Fortsättning följer.... 

Vissa människor klagar alltid och tycker att vissa saker är så jobbiga och si och så. Det kan vara folk med ett eller två barn och gud vad synd det då är om dom. 

Varför är det annorlunda för oss med några fler barn??? 

Om jag någongång klagar för att barnen är jobbiga eller något liknande så får jag ofta höra. Du har ju skaffat dom själv.  Varför är det skillnad för mig?? Och varför har fler människor koll på oss för att se om vi klarar av att ta hand om våra barn? Folk tittar på en i mataffären eller på restaurangen.  Väntar ni på att vi ska bryta ihop eller? Sorry då får ni vänta för det kommer inte hända.  Ni har rätt vi har valt att skaffa några fler barn än idealet. Och ja det är vårt val. Och vi är världens lyckligaste för det. Vi älskar våra barn mer än allt annat. Vi har ändå inte så många barn. Tänk hur det är för dom med ännu fler. Dom blir väl som apor i bur. Skådade för allmänheten.  

Med detta vill jag bara säga att alla gör sitt bästa oavsett hur många barn den eller den har. Vi har samma eller ännu fler krav på oss som er andra. Men alla måste få bli trötta ibland.  Med mig är det aldrig långvarigt. Jag blir sur och deppar en dag för att sedan resa mig igen och ta nya tag. Tänka på allt positivt istället för det negativa.  

Hur tänker ni om oss som valt att skaffa några fler barn än medelsvensson? Spännande att höra. 

Jag är lyckligt lottad som har dessa fina 😉 dom är mitt liv 💗

Jag är en glad och positiv människa som älskar mitt liv. Jag är så glad över allt jag har. Men idag är jag lite irriterad och trött på vissa saker. 

När vi var på semester så slog dom sönder vår bil här hemma.  Två rutor blev inslagna och nästan inget var försvunnet. Jag blir så jäkla förbannad. Om dom nu ändå ska panga våra rutor så kan dom väl lika gärna sno något. Så jäkla onödigt och så mycket jobb för oss. Prata med polisen och anmäla till säkert ingen nytta alls, ringa försäkringsbolag och ringa bilverkstad.  Betala för hyrbil mm. Också kommer vi till det med försäkringar också. Vi har en asdistansförsäkring och en helförsäkring på bilen. Nu när bilen är sönder och full av glas så trodde vi att assistans försäkringen skulle täcka det och med fri hyrbil som det står på försäkringen.  Men nej då täcker inte den försäkringen det vid inbrott i bilen. Jag blir så trött vi betalar massor av pengar på alla dessa olika försäkringar och när vi väl råkar illa ut så täcker inte försäkringen det ena med det andra. Så imorgon ska jag sticka från mitt jobb och sätta mig i en bil med glas och köra in bilen till bilverkstaden som hade en tid innan helgen. Och hoppas på att jag får en hyrbil med mig. Annars får jag väl lifta eller nåt 😭 

Såja nu har jag gnällt färdigt men jag är fortfarande sur och irriterad på allt meck som det bär med sig. 

Eftersom vårt liv har varit fullt att upp och nedgångar på senaste tiden så behövde vi ett break. Vi förlorade vår bebis Charlie och då lade vi väldigt mycket tid på våra små här hemma. Barnen mådde dåligt och vi med. Men vi känner att vi inte riktigt hunnit med dom två stora barnen som vi vill. Så det blev ett bra tillfälle att ägna dom tid och ge dom lite extra. Även om Noel och Lias var väldigt saknade så känns det bra i själen nu efteråt.  

Men det var nog sista gången som vi lämnade dom hemma för trots allt känner man sig inte riktigt hel förrän alla barnen är med en. 

Jag berättar mer om resan imorgon. Godnatt 😃 

( Inlägg från 11 juni 2015) 

Idag har jag gått in i vecka 17. Det känns jätte skönt att ha kommit så långt men det har även varit väldigt psykiskt jobbigt ju längre in i graviditeten jag kommer. Oron, väntan och alla förbjudna tankar kommer ju upp hela tiden.  Och att vi inte har berättat för någon. Nästan bara våra föräldrar vet det. Men inte våra syskon. Men vissa kompisar som vi ofta träffar vet ju. 

Jag gjorde ju fostervatten prov i måndags och idag torsdag när jag kom hem från jobb så låg brevet från lab i brevlådan.  Jag slet upp det och allt var bra med lilla pyret i magen. Så lycklig jag är. Men ja jag kan inte sluta tänka på men. Om några veckor är det ultraljud och då kollar dom ju igenom bebisen ordentligt så efter det kan jag nog slappna av lite mer. Tänk ändå att dessa tankar har jag och min familj gått och burit på i 12 veckor nu. Ända sedan jag fick reda på att jag var gravid. Det är påfrestande.  Och har varit mer psykiskt jobbigt än jag kunde föreställa mig. 

Men vet du?  På måndag ska vi få reda på om det är en flicka eller pojke.  Såå spännande.  

Snart kommer jag att släppa bomben för er alla om min graviditet.  Jag bara måste. Orkar inte hålla in magen mer. 

Godnatt